hur det verkar

Ett laparoskop är ett rör med belysning som förs in i buken via ett snitt vid naveln. Därefter leder läkaren in koldioxid i buken för att skjuta undan de inre organen. Med laparoskopet kan läkaren se kvinnans fortplantningsorgan och avgöra om det finns blockeringar eller andra problem. Om man upptäcker någon form av blockering vid laparoskopin, kan det ibland åtgärdas direkt under pågående ingrepp. Om läkaren hittar endometrios eller sammanväxningar (ärrvävnader), kan även dessa ofta korrigeras under laparaskopin med hjälp av laser- eller elektrokoagulation. Om avvikelserna är mer omfattande, är det möjligt att behandlingen måste genomföras vid en bukoperation (laparotomi).

Om läkaren bedömer att detta kan bli nödvändigt kommer han/hon att diskutera detta med kvinnan före operationen. Ibland beslutar man under titthålsoperationen att övergå till en laparotomi, men det är möjligt om man kommer överens om detta i förväg.

Tillbaka upp

risker

Själva ingreppet genomförs under narkos. Följande biverkningar kan förekomma:

• Smärtor i buken efter operationen, ömhet och blåmärken på buken.
• Smärta i axlarna och buken på grund av koldioxiden.
• Illamående eller huvudvärk till följd av narkosen.

Tillbaka upp

möjliga komplikationer

• Skador på inre organ (tarmar, blåsa, urinledare) som kräver akutkirurgi (ovanlig biverkning - vid 1 000 procedurer förekommer det vid två till fyra fall).
• Lungödem (vätska i lungorna, förekommer sällan).
• Kraftiga blödningar eller hög feber kräver utredning och åtgärd.

Tillbaka upp

resultat

Statistiken för lyckade laparoskopiingrepp varierar kraftigt beroende på orsaken till proceduren. Hos kvinnor med allvarliga avvikelser på äggledarna har det sällan visat sig meningsfullt att försöka återställa detta vid laparoskopi. I regel rekommenderar man att övergå direkt till IVF.

Tillbaka upp