förberedelser

Förutom den skriftliga information som ni får om behandlingen, kommer ni också att få muntlig information och möjlighet ges att ställa frågor. Det är viktigt att ni båda förstår vad behandlingen innebär innan den inleds. Ni kommer också att få information om de olika läkemedel som ni måste ta, och om så krävs får ni också lära er hur de ska tas.

Ni kommer också att diskutera vilka försiktighetsåtgärder som ska vidtas. Det kan exempelvis handla om extra blodundersökning, för att upptäcka infektionssjukdomar eller hormonundersökningar, eller eventuella kompletterande spermaanalyser. Kandidater för ICSI-behandling genomgår också ofta ytterligare ärftlighetsanalyser via blodprov från mannen.

Dessutom kommer ni att få information om det dagliga arbetet på kliniken. Det är mycket viktigt att ni vet vem ni kan nå om ni har frågor eller om det uppstår problem.

IVF-behandlingen tar inte bara mycket tid, den kräver också stor anpassning från er sida. Det är inte alltid möjligt att förutse hur stimuleringen kommer att gå eller hur lång tid den tar. Därför är det inte möjligt att planera punktionen förrän alldeles innan den ska äga rum. Det är viktigt att du tar hänsyn till detta under behandlingsmånaden.

Tillbaka upp

behandlingsschema

Läkaren kan skriva ut många olika typer mediciner från olika tillverkare. Vilka läkemedel som du får beror på din specifika situation, men också på klinikens politik. Under alla omständigheter måste man först hämma din egen hormonproduktion under IVF-cykeln. Det finns olika metoder för detta. Det är viktigt eftersom man måste minska risken för spontan ägglossning.

Sedan börjar du ta dagliga injektioner för att stimulera äggstockarna till produktion av flera ägg. När detta görs strävar man efter ungefär 10 (5 - 15) folliklar. Läkaren gör en uppskattning i förväg av hur mycket läkemedel som krävs. Tänk på att det är svårt att förutse hur äggstockarna reagerar på medicineringen. Om för många ägg mognar kan det hända att behandlingen måste avbrytas. Om äggstockarna inte reagerar så kraftigt som man förväntat sig, kan man ibland öka doseringen under pågående behandling. Det kan också hända att man väljer att avbryta behandlingen om det finns för få ägg. Detta besked kan naturligtvis vara mycket nedslående, men det ger också kunskaper som kan användas vid nästa IVF-behandling.

Det är inte alltid så att en avbruten IVF-cykel räknas som ett ”försök”. Fråga läkaren i förväg vilka kriterier som gäller.

Tillbaka upp

kontroller

Äggen befinner sig i äggstockens vätskefyllda folliklar. Folliklarnas storlek är ett mått på äggens mognad. Under behandlingen kommer du att genomgå regelbundna kontroller på kliniken. Med hjälp av vaginalt ultraljud kan man följa äggstockarnas reaktion på medicineringen. Vid varje kontroll mäts folliklarnas storlek och livmoderslemhinnans tjocklek så att man kan avgöra exakt när punktionen ska genomföras. Dessutom kan man ta blodprov för att mäta hormonnivåerna.

Tillbaka upp

punktion

När äggen nästan är mogna framkallas ägglossningen artificiellt med en injektion av humant koriongonadotropin (HCG).

Det är mycket viktigt att du tar denna injektion på rätt sätt och exakt när läkaren angett det. Injektionen sörjer för den sista mognaden av ägget så att det ligger löst i follikeln. Cirka 35 timmar efter injektionen tas äggen ut ur kroppen med hjälp av en punktion. Det kan bara ske om den sista mognaden är fullständig. Men äggen får inte ha lämnat folliklarna. Därför planeras tidpunkten för punktionen mycket exakt.

Proceduren att ta ut äggen kallas follikelpunktion. Det sker via vagina med hjälp av vaginalt ultraljud som du känner till från kontrollundersökningarna. I regel får du bedövning, men vilken typ skiljer sig från klinik till klinik. Den vaginala ultraljudssonden packas in sterilt och förses med en tunn nålhållare. Genom nålhållaren för man sedan in en speciell ihålig nål. Folliklarna hittas med hjälp av ultraljud och visas på bildskärmen. Även nålens spets syns på bildskärmen. Folliklarna punkteras en efter en med nålen och innehållet sugs ut. Du kan följa proceduren på bildskärmen.

Äggen och vätskan omkring dem sugs in i ett rör som sedan lämnas till embryolaboratoriet. Hela ingreppet tar i regel en halvtimma. Större delen av den här tiden går åt till förberedelser. Själva punktionen tar ungefär fem till tio minuter, bland annat beroende på hur många folliklarna är och var de sitter. Om man lyckats samla in ägg vid punktionen, och hur många det är, kan man först säga med säkerhet när embryologen har undersökt vätskan. Antalet ägg kan vara lägre än förväntat med tanke på hur många folliklar som punkterats. Detta beror på att inte alla folliklar innehåller ett ägg och att äggen ibland inte är tillräckligt mogna.

Patientens upplevelse av smärta eller obehag vid punktionen är individuell, men de flesta anser att den är acceptabel. Dessutom kan du ha vissa besvär efter ingreppet. Därför är det förståndigt att inte planera in något annat samma dag. Precis som vid andra typer av medicinska ingrepp medför punktionen en viss risk för komplikationer. Blödningar och infektioner är två möjliga komplikationer, men de är ganska ovanliga. Patienten återställer sig i allmänhet snabbt efter operationen.

Tillbaka upp

befruktning

I det embryologiska laboratoriet söker man efter äggen i den vätska som sögs ut ur folliklarna. Äggen sorteras efter mognad för att se om de är redo för befruktning. Om man använder färska spermier ber man mannen lämna ett spermaprov. Sedan görs en spermaanalys och provet tvättas med en särskild näringslösning för att isolera de spermier som är mer rörliga. Befruktningen äger rum i laboratoriet. Exakt vilken process som används beror på kliniken och vilken typ av ofruktsamhet som behandlas. Vid normala IVF-behandlingar placeras spermierna i skålen med ägget.

• Inom 18 timmar kan embryologen avgöra om ägget är befruktat.
• Inom 24 till 72 timmar kan embryologen avgöra om embryot växer.

Spermierna och äggen placeras i tillväxtmedium - en speciell näringslösning som är den perfekta miljön för att befrukta och bli befruktad. Vid konventionell IVF fylls varje skål med ett ägg med minst 50 000 spermier. I laboratoriet får äggen och sedan det befruktade embryot under två till fem dagar möjlighet att växa och dela sig i flera celler.

Tillbaka upp

återsättning (embryotransfer)

Efter punktionen får kvinnan ofta mediciner som förbereder livmodern på återsättningen av embryon. Återsättningen äger i regel rum två till tre dagar efter befruktningen. Det finns vissa kriterier som embryot måste uppfylla och som kan bedömas i laboratorium. Ofta delas de in i olika kvalitetskategorier. Bedömningen på ett bra eller perfekt embryo är ett embryo som embryologen bedömer har goda möjligheter att implantera. Men det är bara möjligt att göra en bedömning av embryona efter utseende och det säger inte allt. I sällsynta fall kan man genomföra en närmare undersökning av embryots arvsmassa innan transfern. Om ett embryo klassas som “dåligt” är visserligen den teoretiska chansen att det implanterar mindre, men det kan inte uteslutas. Om ett sådan embryo ändå implanterar kan det bli till en normal graviditet och utvecklas till ett friskt barn.

Det bästa embryot, eller högst de två bästa embryona, flyttas till kvinnans livmoder. Embryona flyttas tillbaka till livmodern med hjälp av en liten slang (kateter) som förs in via livmoderhalsen. Livmoderns djup mäts i förväg för att fastställa rätt plats för embryona.

Att flytta tillbaka flera embryon medför en ökad risk för mångfödslar. Med en strängare policy för embryotransfer försöker man begränsa antalet tvillingar och trillingar så mycket som möjligt eftersom detta innebär en ökad risk för komplikationer. Det högsta säkra antalet beror på kvinnans ålder, embryonas kvalitet och hur stor chansen är att behandlingsprogrammet lyckas. I Sverige flyttar man tillbaka ett eller högst två embryon.

Det händer också att embryot inte flyttas tillbaka förrän efter fem till sju dagar. Embryot har då haft mer tid på sig att utvecklas ytterligare. Det kallas då en blastocyst.

Under den här extra tiden har embryologerna möjlighet att göra en bättre bedömning och ett mognare val av embryon med den bästa kvaliteten för återflyttning. Genom att flytta över färre embryon med högre kvalitet ökar chanserna att behandlingen leder till graviditet, samtidigt som man kan begränsa risken för mångfödslar. Tack vare den naturliga urvalsprocessen växer inte alla embryon i befruktningsprocessen till blastocyster. I genomsnitt utvecklas 40 till 50 procent av de befruktade embryona till blastocyster.

Tillbaka upp

nedfrysta embryon (“kryokonservering”)

Om det finns befruktade ägg över efter embryotransfern kan de eventuellt frysas ned i laboratoriet. Det är bara möjligt att frysa embryon av hög kvalitet. Embryona måste kunna frysas ned, tinas upp och flyttas tillbaka i livmodern under en senare cykel. Därför genomgår dessa embryon en sträng urvalsprocess och endast 10-15 procent av de embryon som återstår är tillräckligt bra för att kunna frysas. När det sker tecknar du ett “kryokonserveringskontrakt” med laboratoriet, där villkoren för förvaringen anges. I början av IVF-behandlingen tas blodprover på dig och din partner för att kontrollera om ni har vissa infektionssjukdomar. Om du eller din partner har en infektion, kommer man inte att frysa era embryon på grund av smittorisken.

De nedfrysta embryona kan tinas och flyttas in i livmodern i en vanlig menscykel, eller en så kallad “kryocykel”, där kvinnan får hormontabletter för att förbereda livmodern på en eventuell implantering. Men du måste betänka att embryona inte är lämpliga att flyttas tillbaka om det visar sig att de inte håller tillräcklig kvalitet när de tinats.

Statistiskt sett leder frysta embryon till färre graviditeter än “färska” embryon, men det ger ändå en god chans med minimal belastning för kvinnan.

Det är en personlig fråga hur du och din partner ställer er till frysning och förvaring av embryon. De etiska aspekterna kan ge upphov till oenighet och det är viktigt att komma överens om ifall ni vill utnyttja denna möjlighet innan ni påbörjar IVF-/ICSI-behandlingen.

Tillbaka upp