defekt lutealfas

En regelbunden cykel är inte alltid en garanti för en normal follikelutveckling och ägglossning.

Antagligen förekommer små rubbningar i ägglossningen då och då hos alla kvinnor. Om det är så vanligt hos vissa att det skulle kunna förklara en nedsatt fertilitet är osäkert. Trots detta föreslås ofta en behandling, exempelvis ägglossningsstimulerande medel eller progesteronterapi. Ett exempel på en sådan liten cykelrubbning är otillräcklig lutealfas.

Defekt lutealfas
Den andra hälften av cykeln kallas lutealfasen. Lutealfasen är tiden från ägglossningen och till menstruationen börjar. Efter ägglossningen kallas den återstående tomma follikeln corpus luteum (gulkropp). Corpus luteum producerar hormonet progesteron och spelar på så sätt en avgörande roll vid livmoderslemhinnornas förberedelser för implantation och att hålla den unga graviditeten levande. Om det visar sig att kroppen inte producerar tillräckligt mycket av detta hormon, eller om lutealfasen är för kort, talar man om defekt lutealfas. I vilken utsträckning en defekt lutealfas påverkar den spontana cykeln och orsakar subfertilitet, är omtvistat. Men även om det saknas tillräckliga belägg för behandlingens effekt tillämpas den ändå ibland.