orsak till tidiga missfall

I de flesta fall kan man inte konstatera orsaken till det tidiga missfallet. Ofta handlar det om en medfödd defekt hos embryot till följd av ett fel som uppstått vid den mycket känsliga ”delningen” av den normala arvsmassan. Embryot har slutat växa och kroppen reagerar genom att stöta bort det. Detta är naturens egna, logiska lösning på problemet.

Vid ett tidigt missfall har det ofta bara bildats en hinnsäck, utan synligt embryo. Detta embryo har då slutat växa i ett mycket tidigt skede och går därför inte att känna igen.

Den vanligaste orsaken är en kromosomavvikelse som uppstod vid befruktningen. Det betyder inte att det är en ärftlig avvikelse. I regel påverkar det inte möjligheten till normala graviditeter i framtiden. Ofta ligger orsaken i att embryot inte växer normalt och att moderkakan (placentan) inte fungerar optimalt. Först efter flera missfall (habituell abort) rekommenderas en undersökning för att utröna orsaken.

Tillbaka upp

tecken på ett hotande missfall

Tecknen på graviditet som exempelvis spända bröst och eventuellt illamående på morgonen avtar ibland strax innan ett missfall. Andra tecken på ett hotande missfall kan vara vaginala blödningar och menstruationsliknande smärtor i början graviditeten. Men i ungefär hälften av dessa fall är det trots detta inte tal om missfall. Läkaren kan ofta ge lugnande besked.

Blödningar i andra eller tredje månaden är ofta det första tecknet på ett missfall. Om det i undersökningar visar sig att fostret inte (längre) är livsdugligt infaller missfallet ofta spontant inom några dagar efter det att blödningen börjat. Men det kan också dröja längre. Missfallet kan väntas ut eller framkallas genom en skrapning. Detta beror på vad du själv föredrar och hur länge den spontana aborten låter vänta på sig. Det är i regel bättre att vänta till dess att fostret aborteras spontant eftersom det är ett naturligare sätt. Din läkare kommer att diskutera alternativen med dig.

Vid ett spontant missfall kommer de krampliknande buksmärtorna att öka allt mer och blödningarna kan jämföras med rikliga menstruationsblödningar. Missfallet är fullständigt när även fosterhinnan har drivits ut ur livmodern. Den ser i regel ut som en rosafärgad blåsa fylld med vätska. Med blödningarna följer ofta rikliga mängder koagulerat blod. Om du är osäker på ifall det är fosterhinnan eller koagulerat blod som kommit ut, kan du ta med vävnaden för att låta undersöka den. Vid ett “normalt” missfall försvinner smärtan snabbt och blödningarna avtar efter missfallet. Om blödningarna eller buksmärtorna håller i sig efter missfallet, om du får feber eller oroar dig för att missfallet inte är fullständigt, rekommenderar vi att kontakta läkare. Det enda medicinska skälet till att göra en skrapning är om missfallet inte varit fullständigt vilket leder till att blödningarna inte avtar.

Tillbaka upp

andra orsaker till vaginala blödningar

Det är logiskt att kvinnor som upptäcker blödningar i början av graviditeten blir mycket oroliga och rädda för missfall. Lyckligtvis är vaginala blödningar inte alltid ett tecken på missfall. Det kan också finnas andra orsaker. Gynekologen kommer att undersöka dig för att ta reda på orsaken. Det kan exempelvis ha orsakats av en livmodermun som har lätt att blöda på grund av en polyp eller inflammation. Den här typen av blödningar märks främst efter samlag eller trög mage. I mycket sällsynta fall kan det vara resultatet av utomkvedshavandeskap. Ofta inträffar det samtidigt som kraftiga magsmärtor. En mindre vanlig orsak till vaginala blödningar är att det ena fostret i ett tvillingpar har dött och aborteras. Den kan också orsakas av en blödning bredvid fosterhinnan. Om det inte går att hitta någon orsak, kan det vara en normal blödning som uppstår när embryot växer fast i livmodern. Detta kallas en implantationsblödning.

Tillbaka upp

om missfallet upptäcks vid en kontrollundersökning

Under den mycket tidiga graviditeten är det ibland inte möjligt att avgöra embryots livsduglighet vid en ultraljudsundersökning. Om det (fortfarande) inte syns något foster, eller om det inte finns någon hjärtfunktion ska ultraljudsundersökningen upprepas minst en vecka senare. Om det vid denna undersökning visar sig att det handlar om en tom hinnsäck eller om det inte (längre) finns något hjärta som slår, finns det tyvärr ingen behandling som kan rädda fostret och graviditeten. Graviditeten kommer antagligen att sluta i en spontan abort, men det är svårt att förutsäga när detta kommer att ske. Läkaren kommer att diskutera hur missfallet kan äga rum. Det finns två sätt, båda har sina för- och nackdelar. Valet av sätt är upp till dig.

Du kan exempelvis välja att invänta det spontana missfallet och låta naturen ha sin gång. Det är klokt att diskutera med läkaren hur länge du vill/kan vänta på att detta ska ske. Du kan också välja att låta missfallet äga rum med en så kallad skrapning. Ingreppet utförs under kortvarig narkos, eller annan typ av bedövning och består i att gynekologen tömmer livmodern via slidan. Ur teknisk synvinkel är det ett litet ingrepp, och risken för komplikationer är mycket små.

Om du beslutar dig för att vänta kan det hända att den spontana aborten låter vänta på sig för länge, vilket innebär att den trots detta måste äga rum genom skrapning. Om missfallet inte är fullständigt, det vill säga att blödningarna efter missfallet fortsätter, är det möjligt att det är nödvändigt med en skapning (i efterhand).

Tillbaka upp

habituell abort

När en kvinna har haft tre eller fler missfall efter varandra talar man om habituell abort eller upprepade missfall. Detta förekommer hos 0,5 - 1 procent av alla kvinnor som blir gravida.

Liksom vid enstaka missfall ligger orsaken till upprepade missfall ofta i en medfödd defekt som uppstått vid befruktningen. Embryot växer då inte vidare och stöts ut. Varför detta är vanligare hos vissa kvinnor än andra vet vi helt enkelt inte. Om det är tal om habituell abort kommer man att börja diskutera möjligheterna till en grundligare undersökning. Hos dessa kvinnor är det aningen vanligare att man hittar en orsak till missfallen, men trots detta upptäcker man bara en anledning hos 15 procent av de par som drabbas av upprepade missfall. Det är viktigt att du tänker på detta när du beslutar dig för att genomgå grundligare undersökningar. Du måste också inse att det ofta inte finns någon effektiv behandling om man skulle finna en orsak. Den grundligare undersökningen för att avgöra orsaken innefattar vanligtvis undersökning av kromosomavvikelser, ultraljudsundersökning av livmodern och äggstockarna samt blodundersökningar. Graviditet med flera foster, hög ålder hos modern och moderns hälsotillstånd (där rökning, alkoholvanor och miljöfaktorer spelar stor roll) kan leda till ökad eller minskad risk för missfall.

Tillbaka upp