fertilitetsundersökningar och medicinska behandlingar

De flesta par som övergår till adoption gör detta eftersom de inte kan få biologiska barn. Innan detta faktum är uppenbart har det emellertid varit en lång tid fylld av avvaktande, hjälpsökande, fertilitetsundersökningar och medicinska behandlingar.

En av anledningarna till att ansöka om en eventuell adoption redan under behandlingsfasen är alltså att det kan vara tidsbesparande. På så sätt håller man två alternativ öppna.

Dessutom är det en logisk tanke, men att tänka så kan också innebära ett antal hinder i vägen. Många par hyser en stark önskan om att få ett biologiskt barn. Många som ansöker om adoption begär att få skjuta på byråns obligatoriska informationskurs eftersom man genomgår fertilitetsbehandling. Det är också vanligt att ansökan dras tillbaka eftersom man till sist får ett biologiskt barn.

IVF och andra fertilitetsbehandlingar är inte bara tidskrävande utan de kräver också mycket energi av paret. Det kan vara en otrolig psykologisk påfrestning att ständigt kastas mellan hopp och förtvivlan. Detta kan utsätta relationen för stora påfrestningar. Glädjen i att ha sex kan försvinna, ditt humör påverkas av hormonbehandlingarna osv. Ibland säger de som deltar i adoptionsinformation samtidigt som de genomgår fertilitetsbehandling att det är nästan omöjligt att engagera sig i båda processerna samtidigt (och i två barn).

För andra kan det tvärt om vara befriande att starta en adoptionsprocess. För dessa par kan det medföra att spänningen att så gärna vilja ha barn lindras. Att ägna sig åt en annan typ av föräldraskap ger andra perspektiv på längtan efter ett biologiskt barn. Det finns par som säger att de inte kan fatta beslut om adoption förrän de har prövat alla möjligheter för att skaffa egna barn. Först när detta visat sig omöjligt och man har kunnat sörja över detta, kunde man acceptera adoption som ett sätt att bli förälder.