mannens kropp

Mannens fortplantningsorgan består av tre huvuddelar:

• Testiklarna
• Bitestikeln
• Sädesledaren

testiklarna (testis)

De två testiklarna är i regel fyra till fem centimeter långa och ligger i pungen (scrotum, en muskelpåse i flera lager som skyddar testiklarna och hjälper dem att hålla en idealisk temperatur). Testiklarna har två mycket viktiga funktioner som båda är grundläggande för normal fertilitet hos mannen. Den första är att producera manligt könshormon - testosteron, och den andra är att producera spermier. Utvecklingen av spermierna börjar i testiklarna. Sedan förs de vidare till bitestikeln där de mognar och förvaras tills mannen har utlösning.

bitestikeln (epididymis)

Bitestikeln (epididymis) är ett långt, smalt spiralformigt rör som omsluts av bindvävnad. Om bitestikeln dras ut skulle den bli ungefär sex meter lång. Bitestiklarna sitter på baksidan av testiklarna och består av huvud, kropp och svans. Här genomgår spermierna den slutgiltiga utvecklingen och mognaden och lagras tills de stöts ut i en utlösning (ejakulation). Från bitestikeln leds spermierna till sädesledaren.

sädesledaren (vas deferens)

Sädesledaren är en lång, rörformig struktur som förbinder bitestikeln (där spermierna förvaras) med urinröret (genom vilket sperman utlöses). Eftersom urinröret också leder ut urin finns det en klaff som reglerar flödet av sperma och urin. Under utlösningen strömmar spermierna ur testiklarna genom sädesledaren och in i urinröret. Medan spermierna lämnar kroppen via penis, tillför prostatan och andra körtlar sädesvätska till utlösningen.

Vid sterilisering av mannen skärs sädesledarna av på båda sidor så att det inte kan komma ut några spermier i urinröret. Detta innebär att sädesvätskan inte längre innehåller några spermier.

spermier

Utlösningen (ejakulatet) innehåller främst vätska från prostatan och sädesblåsor. En normal utlösning innehåller dessutom flera miljoner spermier. Både spermiernas mängd och kvalitet är avgörande för möjligheterna att bli gravid. Utlösningen kan undersökas i laboratorium på bland annat följande kännetecken:

• Volym (antal milliliter, 2 - 5 ml)
• Koncentration spermier (antal/ml)
• Spermiernas rörlighet
• Antal levande spermier
• Spermiernas utseende
• Sammanklumpning av spermier

Världshälsoorganisationen (WHO) har sammanställt kriterier för ett ”normalt” resultat (normospermi).

normal manlig fortplantningsfysiologi

Produktionen av spermier är en mycket komplicerad process som börjar i puberteten och som hos en frisk man pågår tills han dör. Spermieproduktionen börjar i testiklarna och regleras av olika hormoner. Dessa hormoner regleras av hypotalamus och hypofysen i hjärnan.

Hypotalamus reglerar hypofysens hormonella aktivitet genom att utsöndra ett hormon som stimulerar till frisättning av gonadotropiner (Gonadotropin-Releasing Hormone - GnRH). Detta hormon reglerar hypofysens produktion av gonadotropiner, follikelstimulerande hormon (Follicle-Stimulating Hormone - FSH) och luteiniserande hormon (Luteinizing Hormone - LH). LH aktiverar produktionen av testosteron (ett hormon som krävs för spermieproduktion). Även FSH aktiverar hormoner som stimulerar spermieproduktionen. Förutom spermieproduktionen styr testosteronet också funktioner som potensen, mannens behåring och muskeltillväxt.

Produktionen av spermier tar ungefär 72 dagar från början till slut. Spermierna tillbringar de första 50 dagarna i testiklarna och de sista 22 till 24 dagarna i bitestikeln. Spermierna mognar och blir rörliga i bitestikeln. När mannen och kvinnan har samlag ejakuleras spermierna i kvinnans slida och startar resan (som är ungefär tolv centimeter) genom livmoderhalsen och livmodern till äggledarna, där befruktningen äger rum. På vägen finns många håligheter, veck och felaktiga vägval som förhindrar många av spermierna att nå det slutgiltiga målet.