grundfakta

• Kvinnor som är yngre än 35 år definieras som subfertila om de har haft samlag under tolv månader för att bli gravida utan att lyckas. För kvinnor äldre än 35 år kan eventuellt en kortare tid tillämpas.
  
• Kvinnor med oregelbunden menstruation, vilket kan tyda på problem med ägglossningen, kan överväga utvärdering och behandling så snart detta problem är känt.
  
• I Sverige förekommer nedsatt fertilitet hos vart sjunde till vart tionde par (cirka 250 000 par i Sverige).
  
• Det finns ingen koppling mellan ofruktsamhet och etnisk härkomst.

Tillbaka upp

fakta som varje par bör känna till

• Normalt fertila par har 85 procent chans att bli gravida inom ett år. För ungefär ett av tolv par tar det längre än två år.
  
• Ofruktsamhet drabbar både kvinnor och män i lika stor omfattning. Som tumregel kan man säga att i ungefär 30 procent av alla fall är kvinnan orsaken och i 30 procent är mannen orsaken. I återstående 30 procent finns det en kombination av avvikelser hos båda parter. Hos 10 procent av alla par finner man aldrig en orsak som kan förklara ofruktsamheten.
  
• Kvinnans ålder är en av de viktigaste faktorerna som påverkar fertiliteten. Kvinnor är som mest fruktsamma i 25-årsåldern även om många kvinnor blir gravida när de är äldre än trettio år. Fruktsamheten minskar tills de når 30 års ålder och avtar sedan snabbt när kvinnan blir 35 och närmar sig 40 år. Det vanligaste allmänna fertilitetsproblemet hos kvinnor är problem med ägglossningen (ovulation).
  
• Möjligheten för en kvinna att bli gravid vid 35 års ålder är ungefär hälften så stor som vid 20 år. Möjligheten minskar till 10 procent för kvinnor som är 40 år gamla.
  
• En 37-årig kvinna löper ungefär 25 procent risk att drabbas av fertilitetsproblem. För en 41-årig kvinna är risken 50 procent och för 43-åriga kvinnor är risken 75 procent.
  
• Hos män minskar fertiliteten långsamt omkring 40 år. Den vanligaste orsaken till manlig ofruktsamhet är avvikelser i antal spermier, rörligheten och/eller spermiernas form.

Tillbaka upp

ofruktsamhet idag

• Till procedurerna för assisterade reproduktionsteknologier (Assisted Reproductive Technologies - ART) hör bland annat provrörsbefruktning (IVF) och liknande procedurer.

Tillbaka upp

dagens behandlingsalternativ

Behandlingen beror på vilken orsak man funnit till den nedsatta fertiliteten och det finns flera olika alternativ. Man kan dela in behandlingarna i olika kategorier:

• Vid behandling kan det räcka med användning av läkemedel (exempelvis ägglossningsframkallande medel).
  
• Vid assisterad behandling används läkemedel i kombination med en fertilitetsbefrämjande behandling (exempelvis IUI).
  
• Vid assisterad reproduktion används läkemedel i kombination med en av ART-teknikerna där provrörsbefruktning tillämpas (IVF eller ICSI).
  
• I vissa fall kan det krävas operationer för att skapa bättre förutsättningar för en eventuell graviditet. Men ofta är det ändå nödvändigt att genomföra någon av behandlingarna ovan.
  
• En av de senaste möjligheterna som finns för vissa par, i synnerhet om det handlar om manlig ofruktsamhet, är en teknik kallad intracytoplasmatisk spermieinjektion (Intracytoplasmic Sperm Injection - ICSI). I stället för att sammanföra spermier och ägg i en laboratorieskål som vid vanlig IVF, tar man en enda spermie och injicerar den direkt i ägget. Användning av ICSI har förbättrat befruktningsstatistiken avsevärt när det handlar om för få eller för liten andel rörliga spermier eller en dålig spermiefunktion. Denna metod beskrevs för första gången 1992.
  
• Om mannens sädesvätska helt saknar spermier (azoospermi) på grund av en blockering i kanalerna, kan man försöka samla spermier direkt ur bitestikeln. Det sker via en punktion (spermierna sugs upp med en nål). De spermier som samlas upp kan användas vid en vanlig ICSI-procedur. Denna teknik är känd som PESA - ICSI.

Tillbaka upp